Typer och metoder för värdering av anläggningstillgångar

2024 Författare: Howard Calhoun | [email protected]. Senast ändrad: 2023-12-17 10:41

Fast tillgångar (PE) är materiella tillgångar som ägs eller ägs av en entreprenör som är lämpliga att användas som en del av ett företag och har en förväntad livslängd på mer än ett år. I enlighet med lagen är anläggningstillgångar föremål för avskrivning. Innan avskrivningssättet bestäms ska den skattskyldige dock göra en bedömning. Detta är grunden för att beräkna avskrivningar.

Olika typer av bedömningar av anläggningstillgångar måste vara kända för att korrekt upprätthålla bokföring för dessa forskningsobjekt, samt för att beräkna skattebetalningar på dem. Olika aspekter av ett företags verksamhet är förknippade med olika typer av bedömningar.

Anläggningstillgångar: väsentliga egenskaper

Anläggningstillgångar är materiella objekt och motsvarande resurser, som samtidigt uppfyller följande villkor:

• Förväntad livslängd överstiger ett år;
• de är lämpliga för användning för specifika ändamål, nämligen i produktion eller tillhandahållande av tjänster (punkt 4 i PBU 6/01);
• avsedd att generera inkomster iframtid;
• förbrukats under ansökningsperioden;
• ingen återförsäljning planerad.

Dessa inkluderar särskilt (klausul 3 PBU 6/01):

• fast egendom, inklusive mark (även med evig nyttjanderätt), byggnader och strukturer, samt enskilda lokaler med gemensamt ägande till dem;
• bilar, enheter, transport;
• mekanismer och lager;
• föremål överlämnade för reparation;
• kapital- och finansiella investeringar;
• dragboskap, etc.

Fullständiga och användbara villkor innebär att separat inköpta föremål såsom en dator, centralenhet, bildskärm, tangentbord inte betraktas som anläggningstillgångar, utan endast deras helhet, accepteras för användning som en färdig vara. Fasta komponenter betraktas inte heller som anläggningstillgångar som måste repareras före idrifttagning, eftersom de i sin tur inte uppfyller villkoret för "servicebarhet".

Utvärdering av anläggningstillgångar och förvärvsmetoder

Utvärdering av anläggningstillgångar - bestämning av deras värde. Alla kategorier värderas vid inköps-, tillverknings- och balansdagen. Metoder för att värdera anläggningstillgångar regleras på lagstiftningsnivå. Deras tillämpning är etablerad inom företaget beroende på typ av aktivitet och mål.

Utvärdering av fonder är ett mycket effektivt verktyg för att hantera ett företag och dess tillgångar. Beräkning av marknadenVärdet på objektet i den aktuella versionen låter dig optimera företagets kapitalförv altningspolicy, säkerställer dess stabilitet på marknaden, ökar investeringsattraktionskraften, förbättrar processerna för att hantera produktion och finansiella risker i företaget. Således fungerar själva utvärderingsprocessen som den bästa indikatorn på företagets konkurrenskraft på marknaden.

Det har den mest direkta inverkan på företagets finansiella resultat, dess lönsamhet, marknadsstabilitet. Därför beror företagets möjligheter att lösa strategiska ledningsfrågor på riktigheten och tillförlitligheten hos de uppgifter som erhållits under bedömningen.

Det är juridiskt fastställt att bedömningen av den initiala kostnaden för anläggningstillgångar beror på anskaffningsmetoden, som presenteras i tabellen nedan:

OS-förvärvningsmetod	OS-uppskattning
Purchase by Purchase	inköpspris
Förvärv genom arv eller donation	marknadsvärde vid inköpsdatum
Självskapat	produktionskostnad

Utvärderingsregler

Anläggningstillgångar som har köpts värderas enligt köpeskillingen. Skattebetalaren måste förstå köpeskillingen som det värde som kan bestämmas med formeln:

inköpspris=kostnad för varor + kostnader förknippade med köpet, upplupna fram till datumet för överföring av anläggningstillgångar tillanvändning + tull och punktskatt (vid import) + ej avdragsgill moms

Köpesumman ska förstås som det belopp som ska betalas till säljaren, som anges i köpehandlingen, till exempel i fakturan, försäljningskontraktet. Det är viktigt att notera att vid aktiva momsbetalare som köper anläggningstillgångar på basis av en faktura blir köpeskillingen i princip ett nettobelopp. Å andra sidan, i fallet med organisationer som är undantagna från moms, kommer det att vara bruttobeloppet.

Men när det kommer till kostnaderna i samband med köpet, som utgör en del av inköpspriset och därför ökar den initiala kostnaden för operativsystemet. De inkluderar bland annat:

• resekostnader;
• lastnings- och lossningskostnader;
• reseförsäkringskostnader;
• montering, installationskostnader;
• notarie, skatter och andra avgifter;
• avgifter.

Huvudtyper av betyg

De huvudsakliga metoderna för att bedöma anläggningstillgångar inkluderar:

• original;
• restorative;
• rest.

Initialkostnaden, som är inköpspriset för en tillgång, ökas med kostnaden för dess förbättring, bestående av rekonstruktion, expansion, modernisering och fastställande av användbarheten av denna produkt efter förbättring, överstigande användningsvärdet, uppmätt efter användningsperiod, produktionskapacitet, produktkvalitet, erhållen med förbättrat operativsystem.

Initialvärdet som en typ av bedömning av organisationens anläggningstillgångar minskas med nedskrivningen av avskrivningar, som görs med hänsyn till förlusten av deras värde på grund av användning under en tidsperiod.

Kostnaden och upplupna avskrivningar på anläggningstillgångar kan bli föremål för omvärdering på grundval av separata avsättningar. Det bokförda nettopriset som fastställs till följd av omvärderingen får inte överstiga dess verkliga värde, vars avskrivning är ekonomiskt motiverad under den överskådliga perioden av dess fortsatta användning.

Skillnaden i substansvärde till följd av omvärderingen överförs till uppskrivningsfonden och kan inte allokeras till divisioner.

Den första bedömningen av metoderna för värdering och redovisning av anläggningstillgångar kan göras i enlighet med ett av fem kriterier:

1. Inköpspriset som betalas för komponenten, minus beloppet för rabatter, rabatter, inklusive moms.
2. Inköpspris plus extra kostnader (som lastning, transport, montering, installation, utbildning, etc.).
3. Produktionskostnader - kostnader förknippade med skapandet av en anläggningstillgång. Produktionskostnaderna inkluderar direkta kostnader (lantmäteri, forskning, ersättningar till byggherrar etc.) och indirekta kostnader (ränta på lån som tagits för byggnation, utgifter för ledning som ansvarar för byggandet etc.).
4. Marknadsvärde är priset av samma eller liknande karaktär för en ingrediens som kan köpas till ett visst pris vid en viss plats och tid.
5. Verkligt värde är det pris till vilket två välinformerade parter kan ingå en transaktion på marknadsmässiga villkor.

Det finns också konceptet med nettoförsäljningspris - det pris till vilket du kan få samma eller liknande objekt minus moms och den genomsnittliga kommersiella marginalen. Detta kriterium beaktas inte i den första OS-bedömningen.

Under återanskaffningskostnaden i metoderna för värdering och redovisning av fasta produktionstillgångar förstås kostnaden för reproduktion av anläggningstillgångar under nuvarande förhållanden, oavsett tidpunkten för idrifttagandet.

Med restvärde avses den del av anläggningstillgångspriset som inte överförs till tillverkade produkter i form av avdrag. Denna metod för att uppskatta OS gör det möjligt att analysera fondernas kvalitativa tillstånd, beräkna giltighetskoefficienten och slitage. Till denna kostnad kan anläggningstillgångar återspeglas i redovisningen.

Användningen av fysiska indikatorer för utvärdering sker också i processen för redovisning av anläggningstillgångar. Sådana metoder används för att bestämma den tekniska sammansättningen av anläggningstillgångar, vid fastställande av produktionskapacitet, vid formulering av uppgifter och planer för att förbättra effektiviteten i tillgångsanvändningen, etc. Resultaten erhålls under en inventering av anläggningstillgångar.

Bland andra alternativ gäller även begreppen bärgningsvärde och bokfört värde.

Vid likvidationsvärdet genomförs utvärderingsprocessen vid den tidpunkt då likvidationsförfarandet efter konkursen pågår. Samtidigt kan denna bedömning användas för att driva in bolagets skulder tillborgenärer i form av egendom.

Balansvärdering innebär att anläggningstillgångarna återspeglas i balansräkningen. Detta är en blandad metod, eftersom en del av objekten återspeglas till återanskaffningskostnaden och en del till full ursprunglig kostnad. En sådan bedömning kan vara fullständig eller kvarvarande (efter slitage).

Det finns en typ av värdering som kallas marknaden. Det förstås som det värde med vilket detta OS-objekt uppskattas med hänsyn till slitage och i enlighet med det faktiska tillståndet. Till detta pris kan anläggningstillgångsobjektet säljas till en annan person under marknadsmässiga förhållanden. För att bestämma kostnaden med denna metod används hjälp av en specialist värderingsman.

Bland huvudtyperna av värdering av anläggningstillgångar kan också identifieras in natura. Naturliga indikatorer kan användas av företaget för att motivera utvecklingsplaner inom detta område av redovisning, för att beräkna prognostiserade volymer. Informationen i detta bedömningsformulär återspeglas i inventeringskortet för OS-objektet.

Initialkostnad: koncept

En av metoderna för att utvärdera medel är initialpriset för en tillgång.

Anläggningstillgångar ingår i bokföringen med hjälp av metoden för värdering av företagets anläggningstillgångar till historisk (brutto) kostnad, motsvarande följande indikatorer:

• inköpspris för köpt operativsystem;
• produktionskostnader som uppstod inom företaget för OS-objektet;
• marknadsvärdet av anläggningstillgångar som tagits emot i form av en donation eller in natura;
• bruttoöverföringsvärdeOS-objekt som erhålls genom transformationer (separation, sammanslagning av företag);
• monteringskostnader och andra nödvändiga steg för att göra detta verktyg användbart.

Startkostnaden för operativsystemet som används ökas med beloppet:

• Kostnader för förbättring (ombyggnad, expansion, förnyelse eller modernisering). De resulterar i att nyttjandevärdet av produkten efter dess färdigställande överstiger dess användningsvärde vid tidpunkten för acceptans för användning, vilket bland annat visar sig i följande: förlängning av nyttjandeperioden, ökning av produktionskapaciteten, förbättring av produkten kvalitet med hjälp av en förbättrad anläggningstillgång, kostnadsminskning för dess drift, ökad yta eller komfort för byggnader, etc.
• Omvärdering av anläggningstillgångar, som görs utifrån individuella avsättningar. Både historiska anskaffningsvärden och aktuella avskrivningar är föremål för omvärdering. Effekten av omvärderingen återspeglas i uppskrivningsreserven.

De faktiska kostnaderna för att förvärva denna tillgång kan betalas till följande motparter:

• leverantörer;
• fraktbolag;
• utvecklare;
• contractors;
• konsultföretag för tjänster;
• till mellanhänder;
• personer för installation och driftsättning av OS-objektet;
• till statskassan i form av skatter och avgifter.

Följande utgifter ingår inte i startkostnaden:

• för tillgångar som tillskjutits som ett bidrag till det auktoriserade kapitalet;
• värde donerat hellergratis tillgångar;
• kostnad för OS-objekt som tas emot via byteshandel;
• kapitalinvesteringar för att förbättra markens bördighet.

Avskrivning och dess roll i värdering

Avskrivningsavdrag görs genom den systematiska planerade fördelningen av dess initiala kostnad över en viss avskrivningsperiod. Avskrivningen påbörjas tidigast när tillgången tas i drift och slutförs senast vid tidpunkten för avskrivning eller inlösen.

Det antas att de perioder och motsvarande avskrivningssatser som används av en anläggningstillgång eller en immateriell tillgång motsvarar de perioder och satser som fastställs av tillämpliga lagbestämmelser.

Fundamentella tillgångar skrivs av månadsvis i enlighet med avskrivningsmetoder: linjärt, i proportion till varuvolymen, med summan av alla antal år av nyttjandeperiod, fallande saldo.

Den linjära avskrivningsmetoden är följande. Årligen skrivs tillgångens värde av till varans kostnad. Beräkningsformeln är följande:

A=PåF / 100, där F är kostnaden för OS-objektet (initial), tusen rubel;

On – avskrivningstakt, %.

Metoden med minskande saldo innebär att man använder formeln:

A=OsPå / 100, där Os är kostnaden för objektet vid restvärdet, tusen rubel;

On – avskrivningstakt, %.

När metoden för summerade år av nyttjandeperiod används, används formeln:

A=PS(SR / SL), där PS är kostnaden för anläggningstillgångarursprungligt värde, tusen rubel;

SR - löptid fram till slutet av driften, år;

SL - det totala antalet års användning av operativsystemet.

När metoden används i proportion till volymen varor (produkter) används formeln:

A=PS(Av / Han), där Av är den faktiska volymen, tusen rubel;

Det är standardvolymen, tusen rubel

På dagen för godkännandet av anläggningstillgången bestäms perioden och avskrivningstakten. Korrektheten av perioder och avskrivningssatser granskas regelbundet av företaget och orsakar lämpliga justeringar av avskrivningar som görs under efterföljande räkenskapsår.

Ovanstående nedskrivningar för anläggningstillgångar som har uppdaterats på individuell avsättningsbasis minskar uppskrivningsdifferensen som återspeglas i uppskrivningsreserven. Eventuellt saldo från avskrivningen av omvärderingen ingår i övriga kostnader.

Öka och minska betyg

Staten och kostnaderna för de egna operativsystemen genomgår förändringar som ökar och sänker deras pris.

Ökningen av tillämpningen av metoden för värdering av anläggningstillgångar sker som ett resultat av:

• självköp eller produktion av anläggningstillgångar;
• mottaget i form av en donation;
• mottaget som ett bidrag;
• upplysning om överskott av anläggningstillgångar;
• prissättning (vilket bara är en värdefull förändring);
• övervärdering – detta beror på både historisk kostnad och aktuella avskrivningar och konsekvenserna av denna omvärderingredovisas i eget kapital;
• förbättringar - det finns en ökning av den initiala kostnaden enligt ombyggnad, utbyggnad, modernisering.

Möjlig kostnadsminskning.

Tillämpningen av metoden för värdering av fasta produktionstillgångar i händelse av en minskning beror på följande skäl:

• likvidering av operativsystem på grund av deras konsumtion, förstörelse;
• återförsäljning av anläggningstillgångar;
• överföringar i form av donationer;
• överföringar i form av naturabidrag;
• brister;
• avskrivning av avskrivningar.

Avskrivning är processen för avskrivning som ett resultat av fysiskt och ekonomiskt slitage och den gradvisa överföringen av detta värde till produkter som tillverkas med hjälp av det. Till exempel är mark där mineraler inte används med en öppen metod inte föremål för avskrivning.

Det finns tillfällen då permanent avskrivning inträffar. Det inträffar när det finns en hög sannolikhet att en komponent som kontrolleras av företaget inte kommer att resultera i de förväntade ekonomiska fördelarna i framtiden. Detta kan till exempel uppstå som ett resultat av att ett objekt har utsetts för likvidation eller förekomsten av negativa förändringar i samband med användningen av denna åtgärd. Permanent nedskrivning av materiella anläggningstillgångar ingår i övriga rörelsekostnader.

Betygsindikatorer

Bland indikatorerna för att bedöma anläggningstillgångar är:

Indikatorn för fysisk avskrivning visar graden av avskrivning av fonden när den används, det vill säga den anger vilken del av kostnaden för anläggningstillgångarhar redan ersatts till ägaren i form av värdeminskning. Formel för beräkning av bedömningen av medlens tillstånd:

K=C / Osp, där C är det totala slitvärdet, tusen rubel;

OSp - startpriset för anläggningstillgången, tusen rubel.

Utgångsgraden visar vad som är andelen av den obrukade delen av anläggningstillgångarna, det vill säga vilken del av kostnaden för anläggningstillgången som ännu inte har ersatts i form av avskrivningar. Koefficienten är motsatt den första indikatorn vid bedömning av OS. Beräkningen görs enligt formeln:

K år=1 - K.

Basics of Accounting

Organiseringen av redovisning och utvärdering av anläggningstillgångar utförs på konto 01 "Anläggningstillgångar". Detta konto speglar all verksamhet på mottagna medel via konto 08 "Investeringar i anläggningstillgångar". Detta konto kan kallas ett mellankonto mellan 01 och 60 "Betalning till leverantörer". När ett objekt godkänns för redovisning skrivs alla kostnader av till Konto 08 Dt, och från krediteringen av detta konto överförs de till debiteringen av Konto 01. Från detta ögonblick övervägs införandet av OS-objektet i drift. Avyttringsprocessen och avskrivningen sker från konto 01.

Konto 02 används för avskrivningsavgifter.

Exempel på bokföring vid tillämpning av metoder för redovisning och värdering av anläggningstillgångar:

Dt 08 – Ct 43, 41, 10, 60, 70, 69 – initial kostnadsbildning.

Dt 01 - Kt 08 - redovisning i balansräkningen.

Särskildheter med bedömning i stadsekonomi

Metoder för att värdera anläggningstillgångar i stadsekonomin innebär användning av värdetermer.

Ett obligatoriskt inslag i redovisningen är en inventering i den kommunala ekonomin. Det innebär inspektion av stadsdelens byggnader när man undersöker deras strukturella element. Utifrån en sådan besiktning görs en bedömning av föremålens värde och slitagenivån fastställs. Detta är kärnan i det totala lagret.

Under pågående inventering genomförs registrering av alla ändringar som är möjliga i processen för översyn och ombyggnad.

Följande metoder för värdering av anläggningstillgångar används i den kommunala ekonomin:

• till originalkostnad vid köptillfället, inklusive leverans- och installationskostnader;
• efter ersättningskostnad, som visar kostnaden för reproduktion av OS-objektet.

Fundamentals of Performance Evaluation

Optimal förv altning av fast kapital är att skapa förutsättningar för maximal användning samtidigt som det hålls i korrekt tekniskt skick.

Det finns två faktorer för att utvärdera effektiviteten av OS-användning. Indikatorerna för att bedöma effektiviteten hos anläggningstillgångar inkluderar:

• performance;
• profitability.

Prestandan är förhållandet mellan försäljningskostnad och OS-kostnad. Denna indikator avser avkastning på tillgångar. Utvärdering av anläggningstillgångarnas effektivitet med denna koefficient kan bestämmas enligt följande:

Fo=V/OS, där B är intäkterna från försäljningen av företaget, tusen rubel;

OS - kostnad för OS-objekt, tusen rubel

Lönsamhetskvoten är förhållandet mellan vinst per enhetsvärde för en tillgång. Beräkningen utförs enligt formeln:

R=PE/OS, där NP är nettovinst, tusen rubel

Dessa indikatorer för att bedöma effektiviteten hos anläggningstillgångar kan beräknas i naturliga enheter (även blandade).

Analysen omfattar vanligtvis inte alla anläggningstillgångar, utan produktionstillgångar, inklusive maskiner och utrustning.

De här metoderna för att bedöma effektiviteten i ett företags användning av anläggningstillgångar återspeglar många faktorer som påverkar anläggningstillgångarnas lönsamhet eller prestanda.

Det finns omfattande och intensiva faktorer. Omfattande faktorer kan göra dessa förhållanden opålitliga att uppskatta - de minskar tillförlitligheten hos dessa två mått.

Optimal användning av operativsystemet minskar onödiga investeringskostnader och alltför frekventa köp av ny utrustning. Expansion av produktion och kostnadsminskning påverkar ökningen av vinster som företaget får. Höjningen av indikatorn kan användas för olika ändamål, till exempel för att uppgradera, höja lönerna, köpa ny utrustning, skaffa mer råvaror. Därför består mekanismen som fungerar på basis av feedback i en bättre användning och tillämpning av metoder för att bedöma effektiviteten av användningen av anläggningstillgångar.

Grundläggande omvärdering

Typer av värdering och metoder för omvärdering av anläggningstillgångar i ett företag är nära besläktade. Tänk på kärnan i begreppet omvärdering.

Bestämmelser i lagstiftning och andra rättsakter innebär ett behov av att uppdatera OS-bedömningen. Omvärderingen av anläggningstillgångar är förknippad med följande egenskaper:

• sänker kostnaderna;
• ökning av deras värde baserat på separata regler.

Permanent nedskrivning sker när det är mycket sannolikt att tillgången inte kommer att ge betydande eller övergripande förutsebara ekonomiska fördelar i framtiden.

Orsaken till den permanenta avskrivningen som beräknas med metoderna för värdering av anläggningstillgångar kan till exempel vara:

• förändring i produktionsteknik;
• likvidation;
• pension.

Omvärderingsprocessen sker med matematisk omräkning:

• pris eller aktuellt värde;
• avskrivningsbelopp.

I en situation där kostnaden för anläggningstillgången efter omvärderingen har ökat, omvärderas den, vilket ingår i tilläggskapitalet. Omvärderingen krediteras det finansiella resultatet som en del av övriga intäkter.

Sänkningen återspeglas i resultatet som diverse utgifter och minskar ytterligare kapital.

Slutsats

Värdering av OS-objekt förstås således som en metod för att redovisa arbetsinstrument som har en naturlig form och är föremål för obligatorisk användning i produktionsprocessen. Överföringen av en del av kostnaden för sådana föremål till kostnaden för slutprodukten hänvisar till begreppet värdeminskning. Alla regler och metoder för att bedöma ett företags anläggningstillgångar kan regleras med PBU 6/01.

Utvärdering av anläggningstillgångar är nödvändig i en situation där det är nödvändigt att ta hänsyn till företagets materiella tillgångar som används in natura.

När man bedömer anläggningstillgångar måste man ta hänsyn till två typer: in natura och kontanter. Samtidigt ger användningen av den naturliga formen en kvalitativ beskrivning av anläggningstillgångsobjektet och den monetära formen används vid bestämning av skatteskulder. Därför är beräkningen av olika typer av kostnader för anläggningstillgångar ett mycket viktigt steg.

Utvärdering av anläggningstillgångarnas tillstånd gör det möjligt för företaget att fastställa effektiviteten av deras användning och utveckla en plan för förnyelse och modernisering av anläggningstillgångar.